Den första meningen

Sitter med datorn i knät. Ett nytt dokument som ska bli en novell. Jag har en bra titel. Jag har handskrivna lappar, en tydlig struktur och många meningar nedtecknade i anteckningsblocket. Men skärmen är blank. Jag behöver den första meningen. Utan den kommer jag inte igång.

Det brukar vara tvärt om. Jag brukar ha lätt att komma igång men hittar sällan en titel jag är nöjd med. Det här är annorlunda och nytt. Men det måste finnas en lösning. Så här blank kan sidan inte vara länge till. Jag behöver ett knep.

Annonser

Glädjande besked

Idag gick jag ett mycket glädjande besked. En novell som jag skrivit ska få bli publicerad i en tidning. En möjlighet för någon att läsa det jag skriver har blivit möjligt. Och jag är så glad. Att någon tycker att det jag gör är tillräckligt bra för publicering, ger mig motivation att skriva vidare. Precis vad jag behövde idag.

Skapandets egna liv

Arbetar med en novell som vill något annat än jag först tänkt mig. Novellen ändrar karaktär och innebörd. Den breder ut sig och djupnar. Jag skriver om och skriver om.

Det här är precis det man inte vill ska ske när det finns en deadline och ett begränsat antal tecken.

Det här är precis det som jag älskar med skrivandet. Att det händer mer med texten än jag själv kan ana. Att skapandet är levande. Texten får liv. 4

Blir det variation

I helgen har jag skrivit en novell som jag är hyfsad nöjd med. Kanske. Jag gillar den, den har flera finesser och språket flyter. Men ända känns den lik andra noveller jag skrivit. Jag vet inte om jag varierar mig tillräckligt. Jag kan helt enkelt inte se det själv.

Den lösning jag ser är att låta andra läsa. Någon ärlig person som vågar ge kritik på ett konstruktivt sätt. Ska bara skriva några noveller till så att det blir något att jämföra med.
P1010193(1)

Pennan på plats

Lappar, anteckningsböcker och filer på datorn. Utkast till noveller, strödda dikter och halvfärdiga romaner. Långa listor på nya skrivprojekt. Så ser status ut i mitt skrivande. Min skrivlust är stor men förmågan att slutföra är min svaghet. Den svagheten tar jag tag i nu. Jag har en plan och denna blogg är en del av den planen.

Här kommer jag att dela mitt skrivande med er andra, medge utmaningar och visa hur jag tacklar dem. Kanske behöver jag söka stöd och råd, kanske kan jag ge något till ert skrivande. Kanske kan blogg och inlägg göra skrivandet mindre ensamt.

För min del är det viktig att jag faktiskt får skriva och att jag gör det ofta. Tangentbordet är ett verktyg men pennan är min trofasta vän som jag alltid har med mig. Och jag vill vara trofast mitt skrivande. Ju oftare jag får mina skrivstunder, desto mer blir skrivit. Ju mer som blir skrivet, desto större chans att projektet blir slutfört.

Pennan är på plats. Vi är redo för en ny skriv-resa.