När historien håller mig vaken

När jag är avslappnad och stressfri, då skriver jag som allra bäst. Det gör att många idéer dyker upp precis när jag ska sova. Jag lägger mig på kvällen, slappnar av och då kommer kreativiteten igång.

Häromkvällen var en sådan kväll. Kunde inte somna då en historia höll mig vaken. Det är en novell jag skriver på, som jag trodde var i stort sett klar, som ville utvecklas och få ett nytt djup. Jag fick tända lampan, ta fram block och penna, skriva ner några meningar för att sedan lägga ifrån mig allt och släcka igen. Proceduren upprepade sig ett otal gånger.

På morgonen vaknade jag med ett skrivblock och penna bredvid mig i sängen.

 

 

Annonser

Ny insikt om mitt skrivande

Idag fick jag en alldeles ny och lite överraskande insikt. Det handlar om vad jag kan skriva och när jag kan skriva.

De senaste åren har mina berättelser blivit allt djupare. Jag går längre ner i känslor och relationer. Den nordiska melankolin tycks finna plats även i mina texter. Jag har känt att ju tryggare jag är i mig själv, ju mer harmonisk, desto mer vågar jag gå ner i sorger och bekymmer.

Den senaste tiden av trötthet, regn och kyla har påverkar mitt humör. Rosslig hals, några fåniga bekymmer och brist på motion inte hjälpt saken. När jag satte mig med block och penna idag, blev jag aningen förvånad när en ljus och rolig historia började ta form. Det var lustfyllt att skriva och glädjen drev berättelsens framåt och blev en trevlig novell. Eller möjligen en början på en roman.

Jag har alltid trott att jag måste vara glad för att skriva glada texter. Det behöver jag ju inte. Tvärtom, det var befriande att släpp loss kreativiteten. Det gav ett nytt perspektiv. Det var lättare att skriva ljust, när stämningen inom mig var en annan.

Att känna sig själv, kan vara till god hjälp. Har jag svårt att skriva en viss sinnesstämning, kan jag ju vänta till en annan dag, välja är jag ska skriva olika avsnitt. Dagens insikt är en lärdom att dra nytta av.